Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några julminnen. Af Conny Burman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lättnad, njöt begärligt af den friska luften, och med en blick
mot det stjärnstrålande himlahvalfvet tackade jag Gud att
jag åter var i det fria.
Cellfängelset var redan då färdigt. Det byggdes
1852, men den cell, jag besökte, låg under rådhuset på
ned ra botten i en korridor, helt nära fångvaktmästarens
bostad. Inom där befintliga celler, som voro något
rymligare och bättre, förvarades en tid bysatta personer och
sådana, hvilkas sorgliga belägenhet man ville något mildra.
Genom några mörka korridorer från dessa celler kom man
ut genom förutnämnda port.
Det är mellan 40 och 50 år sedan detta hände.
Mycket är numera förändradt, och helt visst kan man icke
nu göra ett liknande besök. Alla de, som här omtalats,
hafva utom berättaren gått ur lifvet; striden är slut. Allt
är gömdt och glömdt.
Väl har mer än en gång denna händelse låtit mig
känna tillfredsställelsen öfver att hafva kunnat bereda en
olycklig familj några stunders skingring i dess sorg,
men den har äfven ledt tanken på fångenskapens fasor
och frihetens stora, ovärderliga gåfva.
——*——
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
