Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några julminnen. Af Conny Burman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omsider slogo vi oss ner vid julbordet.
Konversationen gick mycket knaggligt. Vi måste, som sagdt,
väga hvarje ord för att icke leda tanken på den
sorgliga situationen. Vi började att tala om att det
en tid varit ett vackert och friskt julväder, men det
ämnet var inte heller så väl valdt, i närvaro af en
person, som flera månader suttit innestängd. Vi hoppade
därefter från det ena ämnet till det andra rörande dagens
händelser, men julglädjen var fjärran och något skämt hade
svårt att komma i gång, när man såg det olyckliga äkta
paret, den förkrossade mannen och den tyst lidande makan,
hvars ögon ofta hade svårt att tillbakahålla tårarna. Det
var i sanning rätt kusliga timmar, där själfva jul-ljusens
strålar bröto sig genom nätet af tårar.
Dock midt ibland denna bedröfvelse möttes min blick af
ett klart glädjestrålande ögonpar, hvilket tillhörde
vaktmästarens unga 5 å 6-åriga dotter, som satt snedt emot mig bredvid
sin mamma och hvars ansikte lyste till hvarje gång hennes
blickar föllo på den paketfyllda julklappskorgen. Lyckliga
barn, hon hade ingen aning om den sorg, som rådde i hennes
närhet och att hon satt inom ett fängelses murar. Hon
var glad och sorglös. Julglädjen hör ju barnen till.
Efter måltiden tog jag afsked, och det var icke utan
en rysning, som jag, ledd vid armen af en fångknekt, genom
några mörka korridorer slutligen uppnådde utgångsporten,
hvilkens tunga lås nu öppnades för mig och jag släpptes ut
genom den stora porten, som ligger midt under rådhusets
uppgångstrappor. Utkommen drog jag en djup suck af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
