Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan. Novellett af Henning Berger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det lilla skjul, som var uppbyggdt på bergets topp, och
här kröpo vi in för att afvakta vackert väder.
Sittplatserna, tre små bänkar, räckte nätt och jämt
till. Vi voro åtta personer, fyra damer och lika många
herrar, men humöret var ännu morgonfriskt och godt, och
det fanns endast ett gift par i sällskapet, herr och fru
Rehn, och de voro nygifta.
»Docenten skall berätta något,» sade fröken Vestöö,
en ung dam med präktiga, svarta och ömsom stickande»
ömsom smäktande ögon.
Docenten log.
»När jag ser er, påminner ni mig litet om — om en
prinsessa,» sade han.
Och han tilläde:
»Och om vår stackars poet Linde.»
Nu skreko alla i korus:
»Berätta — berätta!»
Docenten sade:
»Ack, det är ingen historia, det är ingenting. Och
dessutom — det är nära på en indiskretion. Det lilla,
jag vet, har jag hört så fint, så sprödt, att jag ej kan
åter-gifva det. — Ni måste ursäkta mig.»
Men fruntimren voro obevekliga,
v »Vi fordra det,» sade de.
»Nåväl,» sade docenten, »äfven landskapet här,
påminner mig... Det är bara berättelsen om en väg, en
grind och en liten dam i hvitt.»
Han berättade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
