- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1906 /
172

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan. Novellett af Henning Berger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»På ömse sidor vägen sträckte sig skogen, en allvarlig
barrskog med höga granar och på bergkammarna knotiga
tallar. Enar i obeliskform stodo ofta närmast dikeskanten
och hasselsnår och albuskar växlade ibland med en och
annan ljus hängbjörk vid någon enstaka, solig glänta. Då
kunde också ett rågfält skymta och det såg ut som log
helt plötsligt den stränga, allvarliga naturen. Vägen var
bred, skuggig och rak och öfver trädens toppar, där vinden
susade, spändes ljusblå sommarhimmel som ett dallrande flor.

En man gick vägen fram. Han gick långsamt som
utan mål och hans ögon hade drömmarens och grubblarens
inåtvända blick. Hans klädsel var säsongmodern, men den
satt illa, hans halsduk var väl färgvald, men slarfvigt knuten
och panamahatten var ej korrekt bucklad. Stundom kunde
han stanna och synbarligen stirra på ingenting — en
ljungplätt, där de små violetta blommorna lyste nedanför en
mossig sten, eller på en björkstam som speglades i ett
skogskärr. Passerade han däremot en bondgård eller någon
villa, var det som om han ökat stegen och fått brådt att
komma förbi. Men det egendomligaste var att han kunde
le för sig själf och äfven — än värre — tala lågt i sin
ensamhet, prata som om hade han haft en osynlig följeslagare
vid sin sida. — Det var också en underlig människa, som
fyllde ett otacksamt kall i lifvet, hans beklagansvärda yrke
bestod nämligen i att lefva dels på ögats iakttagelser,
omsatta i hjärnan till ord, men dels och mest på fantasier.

Vägen krökte förbi ett berg. Den steg långsamt och
på ena sidan, i själfva svängen, reste sig branta klipphällar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1906/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free