Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvem har varit den svenska kvinnans skald? Litteraturhistorisk essay af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det dröjer länge, innan våra författare på allvar ta itu med
människoskildring öfver hufvud och ännu längre, innan
de särskildt uppmärksamma kvinnan, studera hennes väsen
och lifsvillkor. Bristen synes väl hos Bellman, ensam rik på
människotyper bland 1700-talsskalderna. Hur underbart
lefvande hans krogkunder än aro, representativa för samhällets
värderikaste medborgare äro de ju inte. Ulla Vinblad,
drottningen i detta rusets hof, är den enda kvinna, som
står i förgrunden på krogscenen, men äfven hon är mera
beundrad än skildrad. Är Bellman också Ullas skald, så
gör han nog ej anspråk på att vara mera.
Af Bellmans samtida, Kellgren och Leopold, skref den
förra lili Fredrika, till Kristina, Ull Rosalie, men om dem
meddelade han föga. Leopold, hvars sympatier för
hof-lifvet märkvärdigt nog inte förmått honom till någon mera
genomförd hyllning af hoffruntimbret, tecknade däremot i
Egli och Annette det goda kvinnoexemplet som den
sistnämnda,
en liten rund och landtligt glädtig maka,
det bruna ögats eld var tindrande och klar,
och skalken hade gjort sitt bo i hennes haka.
Hon har sex barn, tre flickor och tre gossar, och
förklarar, att hon är till bara för dem och sin man.
Eglé följde henne genom hela huset,
fann ordning öfver allt och nyttan och behagen.
Ni skulle sett ett kök: hvar kopp som pärlan ren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
