Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvem har varit den svenska kvinnans skald? Litteraturhistorisk essay af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan tårefloder
heter hjälten kvinna,
heter segrarn moder,
Rydberg, som nästan ingen kvinnlighet skildrat, samt
Snoiisky och stanna vid nutidens port. Då ha vi gått
förbi honom, som vi nu återvända till, den man som
verkligen skildrat svenska kvinnor i helg och socken, med
kännedom om deras lif, kärlek till deras gärning och intensiv
själsteckning, den som på samma gång kunnat svepa glorior
kring deras hufvun samt meddela dem konstens fördjupning
och stil. Det är han, som ägde både Atterboms älskvärda
och milda syn på lifvet i Sverige, Stagneiius’ djupa mystik
samt dunkla och glödande färgspel, Thorilds revolutionära
syften, det mest omfattande af våra snillen inom
vitterheten — Almquist.
Almquist har lämnat ett helt galleri af svenska
kvinnogestalter. Han var en sympatiker öfver hufvud, och
sär-skildt på kvinnorna har han låtit solskenet falla rikt,
alldeles som Ibsen. Hvem gaf väl före honom sådana härliga
allmogedöttrar! En är Katrina i »Grimstahamns nybygge»,
den unga duktiga hustrun, hvarken känslosam eller tarflig,
kärnvirke alltigenom, lik björkens ljusa och fasta ved, god
att se på och fast att bygga sitt huses lycka på. En annan
är hennes syster Greta, inte så ungdomligt glad, men
allvarsam och from i anblicken, duglighetens personifikation,
eller den hurtiga och rådsnara’ Brita i »Skällnora kvarn».
Och först och främst den fattiga hustru Elin i »Kapellet»,
som väl är den vackraste kvinnobild vår novellistik har,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
