Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Clarendons fall. Historisk berättelse af K. G. Ossian-Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hertiginnan af S:t Albans,» rättade honom Tommy
Rogers.
Mängden blottade sina hufvuden, och knektarna
skyl-drade. Lakejerna förblefvo orörliga i en vördnadsfull
bugning.
Tommy Rogers bugade djupast, han kände det, som
om hans auktoritet höll på att rubbas. Då emellertid ingen
ännu stigit ut ur bärstolen och den sålunda måhända var
tom, återtog vimlet snart sitt forna utseende.
»Sanna mina ord, Ni Viktigpetter,* sade Walter Smith.
Tommy lyfte sin glindrande staf.
»Taisez-vous,» sade han.
Men han tarfvade ej längre sitt myndighetstecken för
att tysta kamraternas tvifvel. Alla blickar riktade sig
plötsligen mot dörren ofvanför ministrarnas trappa. En bölja
af otålighet gungade öfver de packade leden. Alla sökte
tränga sig så långt fram som möjligt. Till och med
gar-disterna hade svårt att upprätthålla den rättning, som var
dem föreskrifven.
Inifrån palatset förnams ett upprepadt buller, som om
en dörr efter en annan slagits upp, och till sist flögo
ytterdörrarna åt sidan. 1 öppningen stod grefvens af Clarendon
höga, stolta gestalt. Mängden började mumla.
Den afskedade ministern syntes blek, och det skarpa
vecket ofvanför munnen förtalte, att han led. Dock
spårade ingen af hans hållning, att hans makt nyss tagit en
ända, och det steg, han tog fram emot sina fiender, var
fast och lugnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
