Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Clarendons fall. Historisk berättelse af K. G. Ossian-Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Walter Smith stod och önskade sig ett ruttet äpple
mellan sina fingrar. Det förundrade honom, att ännu ingen
af canaillen vågat lyfta sin hand, att ingen ropat, och att
ingen gifvit signalen att hvissla.
Tommy Rogers betraktade bärstolen. Ett hufvud hade
hastigt tittat fram därur, men lika hastigt dragits tillbaka
bakom gardinen. Tommy skakade på hufvudet, ty han
hade alltför väl känt igen henne. Hans tro på hertiginnor
började vackla.
Mängden stirrade uppåt trappan i spänd väntan om
ej hans läpp skulle röra sig kring ett ord, som kunde lösa
förtrollningen och gifva harmen och hämnden luft. Men när han
ingenting sade, allenast lät sin lugna, högdragna blick hvila
öfver åskådarna, medan hans hand härskarlikt stödde sig på
stafvens guldkrycka, begynte man se sig om efter hjälp.
Bärstolen var ett ögonblick allas förhoppning.
> Nell Gwynn,» ropade någon bakom de andras rygg,
»Nell Gwynn 1»
Ministern började nu sakta stiga utför trappan, vid
hvarje steg, som han plägade, stötande stafven hårdt i
trappstenen.
När han stod nära trappans fot, uppläts bärstolen, och
hertiginnan af S:t Albans steg ut. När hon drog tillbaka
slöjan, låg på hennes ansikte det hån, mängden längtat
efter, men det var, som om det velat vika för medynk.
»Mylord Clarendon,» sade hon — hennes ord
förnum-mos klart af alla de närstående — »edra fiender äro många,
och tilläfventyrs räknar ni äfven mig till dem. Dock vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
