Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Clarendons fall. Historisk berättelse af K. G. Ossian-Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag bevisa eder ädelmod — stig in, i min bärstol skall
ingen molestera eder.»
Clarendon hejdade sig i sin gång, men icke en min
skiftade han.
»Madame,» sade han, »min fiende skulle ni ha varit,
om jag gjort eder den äran — men liksom eder fiendskap
aldrig rymde mylord af Clarendon, så förstår ni, att eder
bärstol ej gör det i dag. Ty jag är en fallen minister,
men ni är allenast — en fallen kvinna.»
Ingen drog andan, medan de kalla, lugna orden stego
fram på hans läpp, myndiga som han själf och hans
oböjliga sinne. Ingen mindes sina medförda vapen och
tillhyggen, ingen kom sig för att hvissla. Inför hans
likgiltiga blick sjönk Nell Gwynn grönblek åter in i bärstolen.
Därpå klirrade ånyo käppen med guldkryckan, med
fasta steg och högt uppburet hufvud gick mylord af
Clarendon nedåt gatan, där en tjänare väntade med hans häst.
Och där han steg fram, blottades hufvudena och böjdes
ryggarna. För alla syntes han ännu som kung Charles’
minister, den myndigaste, den mäktigaste mannen i England.
Änskönt inga trumpeter klingade och gardisterna icke
skyl-drade som nyss för Charles H:s mätress.
——*——
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
