Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klarinetten. Novell af Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pinsamt berörda och nära nog beslutna att gripa in. När så
slutligen läkaren förklarat, att gossen måste släpa fram sitt
lif på kryckor, då hade man ju också rätta utvägen gifven.
Man skulle skaffa honom kryckorna genom sammanskjutning
af allmänna medel. Så borde äfven hans utbildning
bekostas för något lämpligt, stilla yrke. Alla rörda hjärtan
enades om, att det vackra syftet bäst skulle vinnas med
offentlig basar och en fest på frivilliga bidrag, en folkfest
i stadskällarens trädgård. Nu var han ju ordentligt
lem-lästad, nu skulle samhället göra sitt bästa.––
Sven satt bekvämt lutad och lät kamma sitt blonda
hår i bena öfver hjässan. Hans små händer hvilade på den
mjuka sjukhusfilten och han behöfde inte göra annat än
vänta. Han kände, hur fin han blef.
Direktör Svart hade varit hos honom på besök —
och sagt — — ja, Sven hade inte förstått, om det var
han själf eller Svart, som fått förlåtelse, men allt var bra
igen, allt, utom hans brutna ben. Men dem hade han
glömt denna dag, som dock bort erinra lifligt nog därom
— det var festdagen för hans kryckor, allmänhetens present
till Sven Brittas. Fram på kvällen skulle han köras ut i
lasarettsparken och se fyrverkeriet i stadsträdgården
midt-emot, höra musiken och festsorlet till hans ära.
Högsommargrön och tungt lummig, i aldrig störd
högtidsro, stod parken rundt sjukhusets fredade grå längor.
På det alltid välkrattade gruset rullades Sven ut i
det sena, sjunkande solskenets gyllne flöde och så in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
