Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med 7 porträtt) - Sven Lagerberg, af Birger Schöldström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men militären och hofmannen Sven Lagerberg var
ock en man med lifliga samhälleliga intressen. Redan vid
2 5 års ålder tog han i anspråk sin riksdagsmannarätt bland
ridderskapet och adeln, bland hvars frisinnade minoritet
han alltjämt stod. År i860 var han å Riddarhuset en af
de 18, hvilka i ståthållarefrågan ville gå Norges kraf till
mötes, och 1865 gaf han med gladt sinne sin röst åt
representationsreform en.
I den nya representationen fick han också genast
plats. Västgötalandstinget insatte den födde västgöten i
Första kammaren. På Älfsborgsbänken där satt grefve
Lagerberg i aderton år, var visserligen i kammaren ej
bland de inflytelserikaste, men en af de mest aktade och
värderade; under flera riksdagar var han ledamot af
statsutskottet och satt i 1883 års försvarsutskott. För
landt-mannapartiet ansågs han hysa ganska vänliga känslor, men
af dess protektionistiska tendenser var han aldrig någon
anhängare och dolde aldrig detta, hvaraf följden ock vardt,
att när dessa tendenser och deras bärare i midten af
1880-talet kommo till makten, blef Lagerberg icke omvald.
Hans politiska åsikter blefvo under årens lopp allt
mer och mer frisinnade, och detta förhållande nådde sitt
kulmen, när under storstrejkdagarna i Stockholm maj 1902
Stockholms öfverkommendant slungade ut, under mångas
jubel, andras häpnad, det allbekanta drastiska: Visst
f-n ska’ de ha rösträtt!
Mellan general Sven och de djupa leden fanns för
öfrigt alltid ett band af sympati, som berodde ej blott på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
