Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med 7 porträtt) - Sven Lagerberg, af Birger Schöldström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtroendet till hans duglighet, utan ock på hans
rättframma sätt, hans käcka lynne, hans i ordets bästa
mening folklig het, hvilken han i alla förhållanden lade i
dagen, utan alt därför en enda tum åsidosätta den
värdighet, som börd och samhällsställning gåfvo honom. Till
populariteten bidrogo väl ock hans så långt de ganska
inskränkta ekonomiska förhållandena — ty någon rik man
var aldrig Sven Lagerberg — medgåfvo visade gifmildhet
mot hjälpsökande samt den kvickhet och slagfårdighet i
tal och svar, hvarom så många anekdoter gingo land och
rike kring.
Dessa anekdoter äro som man vet legio; och vi inskränka
oss till att erinra om blott en enda. Det var då konungen
af Portugal var här på några sommardagars besök. Konung
Oscar kom då att yttra, hurusom han så gärna ville ge
sin gode och värderade ungdomsvän Dom Luiz någon
minnesgåfva, något som i och för sig vore värderikt, men
som ändock han, konung Oscar själf, mycket väl kunde
vara af med. »Ers majestät! ge’n Norge!» föreslog
ögonblickligt general Sven.
Länge rak och oböjd af de många åren, med lynnet
alltjämt kärnfriskt och sprudlande, fick dock äfven Sven
Lagerberg till sist böja sig för »den starke som hafver
makten till dess en starkare komma skali». Den 25 mars
1905 var hans sista jordiska dag.
Sedan de tre mullskoflarna fallit och välsignelsen
ljudit, framträdde vår åldrige konung till kistan, knäföll vid
den, böjde ned det ädla hufvudet och kvarblef så en stund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
