Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den underlige munken. Saga af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olofs slott med tända bloss i händerna för att lysa sig i
den mörka kvällen.
Då de färdades genom en skog, där vägen var så smal
och slingrande att de till och med hade svårt att finna
den i skenet af blossen, fingo de syn på en gammal böjd
man, som trefvade sig fram liksom sökte han efter den
rätta stigen.
»Hvad är du för en fyr?» sade herr Olof i det han
lyste på honom.
Och nu sågo de alla att det var en gråskäggig munk,
med ett ansikte, som de tyckte sig ha sett förut.
»Minsann tror jag inte det är själfvaste apostelen
Paulus från högaltaret i sockenkyrkan,» återtog herr Olof
gycklande och bugade sig djupt i sadeln. »Hur kan det
komma sig att ers helighet är ute och går så här på kväll-
kvisten?»
Ur den gamles svarta ögon sköt en skarp blick. Men
den slocknade genast, och munken hälsade ödmjukt på de
fina herrarna.
»Jag är gammal och svag och mina ben bära mig
inte som förr», sade han. »För en stund sedan föll jag
omkull och slog sönder min lykta, så att ljuset släcktes.
Och när jag ville tända det igen, tappade jag mitt elddon
och kunde icke finna det i mörkret. Nådiga, go’ herrar,
låt mig tända mitt ljus på ett af era bloss.»
»Nå, så sträck på dig då, gamle Paulus,» sade herr
Olof och räckte fram sitt bloss.
Munken sträckte sitt ljus mot flamman. Men hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
