Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den underlige munken. Saga af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bräckliga gamla hand darrade, så att den icke kunde styra
det rätt. Ljuset slacks upp än åt höger, än åt vänster,
men lyckades icke nå elden.
Då slog herr Olof till ett högt skratt. Det roade
honom att skåda de svängningar och krumbukter den
gamle gjorde för att möta lågan.
»Se bara så han dansar», skrek han.
Och i stället för att hjälpa den stackars mannen
genom att närma blosset till hans ljus, höjde och sänkte han
det förra oupphörligt för att göra tändningen än svårare.
»Hoppsan, Paulus», ropade han. »Hoppsan 1»
Plötsligt snafvade emellertid munken och föll under
hästfötterna, i fallet nedragande blosset, som märkvärdig*
nog ögonblickligen släcktes mot marken.
Herr Olof menade att hästen måste ha trampat på
den gamle mannen. Men icke ett skrik eller ett ljud hördes,
och då ryttaren strök djuret baklänges, stod där icke till
att upptäcka ett spår af någon munk.
De andra herrarna lyste rundt omkring med sina
bloss, men den gamle var som uppslukad af jorden.
»Han gömmer sig för att drifva gäck med oss,» sade
herr Olof. »Ohoj, Paulus, hvar är du? Vill du svara,
din illistiga tiggarmunk!»
Knappt voro likväl dessa ord utsagda, förrän ett
flammande sken spred sig öfver närmaste snåret. Och
midt i skenet höjde sig den gamle munkens gestalt, dock
nu ännu mera lik Paulus i sockenkyrkan, ty ansiktet
strålade af höghet och kraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
