Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den underlige munken. Saga af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyssen var så varm att den smälte något inom honom.
Och det var visst alla hans frusna tårar, ty i hans ögon
samlade sig ett par klara droppar, som sakta gledo nedåt
kinderna.
»Hvad heter du?» frågade han.
»Dagny,» sade hon.
»Dagny,» upprepade han. »Det klingar om det
namnet, liksom det lyser om dig själf. Du skall veta, Dagny,
att jag på en lång, lång tid knappast talat med någon
människa. Alla andra fly mig. Men du bad mig stanna.
Med dig kan jag tala. Därför skall du få veta hvem
jag är.»
Och han började berätta sin historia allt ifrån den
dagen, då han träffade munken i skogen och till denna
morgon, då han vandrade uppför berget.
»Nu vet du det, jag är en af Gud förbannad man,»
slutade han. »Men jag har förtjänat mitt öde, ty jag är
en ond människa. Jag har varit kall och hjärtlös mot
andra. Därför finns det ingen, som ger mig något af sin
värme och sin eld.
Han trodde i hvart .ögonblick att hon af fasa skullé
släppa hans hand, som redan måste ha genomkylt tiennes.
Men hon höll den allt fortfarande kvar.
»Du är ingen ond människa,» sade hon. »Och har
du varit det, så har lidandet plånat ut det onda. Det
ser jag i ditt ansikte.»
Och med ens kastade hon af sig täcket och sprang
upp på golfvet. Och hon, som nyss icke kunnat taga ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
