Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den underlige munken. Saga af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag fryser,» sade hon. »Skulle ni inte vilja vara
så god och tända på veden i spiseln.»
Det var detta han väntat och fruktat. Han kunde
icke sitta där utan att hans köld genomisade henne.
»Nej,» sade han, i det han reste sig, »jag är inte
van vid sådana sysslor.»
Öfverraskad och förskräckt lyfte hon upp hufvudet
och stirrade på honom. Och han kunde tydligt läsa i
hennes själ. Hon kände sig bortstött och straffad, som
om hon begärt något förmätet, och hon undrade hvem han
kunde vara, som höll sig för fin att göra henne den
önskade tjänsten.
Att hon skulle tänka så kunde han dock icjce
uthärda, ty hennes goda tanke om honom hade plötsligt
blifvit honom något mycket dyrbart.
»Tänk inte att jag inte vill,» sade han. »Jag vill
göra allt hvad du ber mig om, bara jag kan. Men mina
händer äro förbannade. De kunna icke tända någon eld.»
»Det tror jag inte,» sade hon.
Och hastigt grep hon hans ena hand och tryckte den
mellan sina händer.
»Du är då inte rädd för mig?» frågade han. »Känner
du inte att min hand är kall som en död mans?»
»Jag känner och vet bara att du har frälsat mig.»
Och i detsamma böjde hon sig ned och tryckte en
kyss på den iskalla handen.
Den kyssen gaf honom den första värme han känt
sedan den stora olyckan kommit öfver honom. Och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
