Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den underlige munken. Saga af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trängdes mot väggen, och hon höll själf lågan mot
hans ljus.
»Tänd det! Tänd det!» sade hon. »Eller bränner
lågan till ingen nytta mina händer.
Och han såg på hennes lysande, vidöppna ögon att
hon skulle hålla sitt ord. Antingen han tände sin eld
eller ej, skulle hon låta lågan bränna sina händer.
Då höll han ännu en gång ljuset till lampan. Och
lågan krökte och vred sig mot de lefvande väggar, som
stängde den inne. Men fastän Dagnys läppar tryckte sig
tillsammans i smärta, logo hennes ögon.
Hans ljus måste tändas!
Nu märkte herr Olof, att hennes skinn var
brun-svedt af elden. Och den anblicken var honom för svår.
Utom sig slungade han ljusstaken ifrån sig och rusade mot
dörren. Men i detsamma han fick upp den, spärrades hans
väg af en oväntad syn.
Framför honom stod munken, som var så lik den
helige Paulus, och pekade inåt stugan.
»Se,» sade han, »se på ditt ljus!»
Och då herr Olof vände sig om, såg han sitt ljus
ligga på golfvet, och från dess veke steg en klar låga.
Den hade tagit eld från lampan utan att han märkt det.
Med ett språng var han framme och grep ljuset.
Jo, det brann fastän han höll det i handen 1 Han
svängde det i luften, jo, det brann ändå! Han stack det
mot veden i spiseln. Veden lågade upp och brann. Och
ljuset brann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
