Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquists mor. Ett hundraårsminne af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kulturellt, förfmadt. Den gamle vännen Björkegren skulle
hon af börda sig sin tacksamhetsskuld till senare: »men då
får jag lof att vara litet muntrare, ty nu gråter jag som
ett barn och det bara af glädje — detta låter för
narraktigt, men så förhåller det sig verkligen.»
Hur svårmodigt har inte detta lif förflutit, som snyftar
så förstulet och häftigt. På sätt och vis kom hennes
tidiga bortgång kanhända inte så snart ändå.
Men gifvetvis kom den förfärligt tidigt för Love.
Förhållandet mellan honom och modern var innerligt och
fast. Det förhärligande af modern, som man finner i allt,
som kan hänföras till henne i Love Almquists skrifter och
i hans direkta uttalanden om henne, återgår naturligtvis
framförallt på personliga minnen. Men knappast
uteslutande. Richard Furumos diktare omgestaltade ofta i sin
fantasi både sitt och sin omgifnings lif, och där en strid
kunde uppstå mellan objektiv iakttagelse och subjektiv
känsla i hans sinne, där var den senare säker om segern.
Man får också räkna med att Love under uppväxtåren
behärskades af ett öfvermäktigt inflytande från sin morfar
och den andliga atmosfären i det Gjörwellska hemmet.
Där frodades naturligtvis också en kult af den bortgångna,
odlad i Gjörwells känslosamma stil. Elementer af en dylik
transfiguration äro påtagliga i Almquists uppfattning och
uttryckssätt, liksom öfver hufvud taget man kan höra en
återklang af Gjörwells patetiska brefstil i den
ungdoms-korrespondens, som Almquist förde med Hazelius och
Öfverberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
