Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drömmen om barnet. Novell af Sigfrid Siwertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staden var för honom tillämpad stereometri.
När han med hufvudet litet på sned strök fram längs
husväggarna, var han midt uppe i en verklighet, som
svarade mot hans tankar. Han trampade med hemligt
välbehag gatstenarnas matta af kvadrater och rektanglar.
Trottoarkanterna voro de båda parallella linjerna, som aldrig
råkas. Det fanns intet oroande i husens kuber,
frontespi-sernas trianglar, tornens koner ...
Naturen däremot, när han någon gång vågade sig
utom tullarna, tryckte och oroade honom, därför att han
inte riktigt kunde fånga den i sina begrepp. Han trodde
nog, att den kunde uttryckas med en ekvation, men det
obekanta var honom i för hög dignitet.
Och mänskorna 1 Det var då först och främst hans
kollegor. Han hatade dem inte, ingenting var honom
egentligen mer fjärran än hat, han hade innerst en fond
af enkel godhet. Men han led af dem, förstod dem inte,
misstog sig ständigt på dem. Pojkarna fruktade han som
grymma och oberäkneliga väsen. Det var sannerligen
inte med någon glädje, han gick till sina lektioner.
Visste han föga om männen, så visste han ännu
mindre om kvinnorna. I Uppsala hade han haft några
erfarenheter af det slag, som man helst vill glömma. Och
innerst i hans bröst lefde kanske en blek förhoppning att
en gång möta en kvinna, som förstod honom, en kvinna
med hvilken han kunde tala om — den högre
matematiken. Men det var så aflägset, så långt in i den blå
framtiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
