Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drömmen om barnet. Novell af Sigfrid Siwertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höga rop framför ett trähus med vindskupor och
neddragna rullgardiner. En dörr sköts upp. Sven vägrade
hårdnackadt att intränga med de andra, afhånades, näpstes
och släpptes ...
Han dref länge omkring på gatorna och ångrade
nästan att ej ha slunkit med. Tanken på det ensamma
rummet var honom afgjordt obehaglig . ..
Ni vet hvad det är — trötthetens rus. Man går tills
det känns en svalka om pannan och hufvudet blir lättare,
tommare. Stegen vackla och man klifver stundom fel på
trottoarkanten. Gaslyktorna få en annan och djupare glans,
alla möten bli betydelsefullare, skuggorna dyka upp som
ur intet. Det är något som löser sig och växer på viljans
bekostnad... Då sticker det plötsligt till i en, när man
ser en kvinna. Man vänder instinktmässigt, följer henne
halft lockad, halft skrämd af ovissa möjligheter...
Sven Borin såg en ung flicka med matroshatt, kort
jacka och läderskärp stiga ut ur en port. Han uppfångade
äfven i lyktljuset ett smalt, litet blekt ansikte och två
stora, oroliga ögon. Då skedde något, hvaröfver hans
innersta jag blef stelt af förvåning. Han gick fram, lyfte
artigt på hatten och frågade, om han fick göra sällskap
till porten. Det var så osäkert på kvällen . ..
»Jo, om ni vill vara snäll,» mumlade hon med en
min af att tänka på allt utom honom.
Hon gick fort och tyst vid hans sida, och själf fann
han i början intet att säga. Han bad blott om ursäkt för
hvar gång hans hand snuddade vid hennes kjol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
