Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drömmen om barnet. Novell af Sigfrid Siwertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men plötsligt greps han af ett förstulet begär att tala
om sig själf med kvinnan vid hans sida. Han började
försiktigt, kryssande, på omvägar. Så gick det riktigt löst.
Han berättade en hel del om ensamheten och de
ohyggligt kalla vintrarna i Uppsala. Han bekände, att han var
lärare och inte fick någon bukt med pojkarna i skolan.
De kallade honom för Tofsen ...
Hon teg alltjämt, men han talade vidare. Hans gester
voro litet för stora. En gång lade han handen på hennes
skuldra. Den var vek under det tunna tyget...
Man gick förbi spårvagnsstallarna, utåt Sibirien.
Plötsligt stannade hon framför gårdsporten till ett
gammalt stenhus med brutet tak, som stod ensamt i sin
skröplighet bland gatans alla höga och ljusa parvenyer.
Med ryggen mot lyktan grep hon efter hans arm. Han
kände inte igen hennes stämma.
»Vill ni träffa mig någon mer gång?»
Visst ville han det.
Hon tog ett steg, oroligt och tveksamt. Så mumlade
hon häftigt, darrande:
»Nej... det är illa af mig... Gå, gå!»
Han ville inte gå.
»Jo, jo . .. ni vet inte ...»
Nej, han visste inte, hon skulle säga honom allt...
Hon brast i gråt och stod där skälfvande i halfljuset
med hufvudet mot hans axel. Han hade intet att säga,
smekte henne bara, först mildt och tröstande broderligt,
så litet djärfvare, eggad af hennes hjälplöshet. Tills hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
