Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drömmen om barnet. Novell af Sigfrid Siwertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg plötsligt hur föga han var värd, han flyktingen och
sifferdrömmaren. Somliga ha ej rätt att offra sig. Det är
de samlade och fasta. Andra ha rätt. Det är de svaga,
goda. I offret kunna de bli stora, lefva de starkast. Han
hörde till de senare ... Nu skulle han ge hela sitt lif åt
sonen.. . Den gamla, hemliga drömmen om en kvinna i
hans anda lossnade med ett smärtsamt ryck. Ja, han skulle
ta henne däruppe, som ett nödvändigt tillbehör till barnet.
Hon var ju brösten, som gåfvo mjölk, händerna som
vårdade och buro. Det var själfuppgifvelse i detta, men i
själfuppgifvelsen svällde hans hjärta som aldrig förut. Han
blef rikare, när han gaf bort allt. Den sista slöjan föll
från lifvet — det var där naket, enkelt, stort.
Sven Borin gick alltjämt fram och tillbaka i mörkret.
Han snubblade på stenarna. Små feberrysningar genomfor
honom. Hans tankar svallade i tunga dyningar, ena
ögonblicket var det, som om hela världen lefvat i hans hjärta,
nästa stund sögs han upp som en droppe i den kalla rymden.
Han gled fram till en källardörr och tryckte sin heta
panna mot plåten. Då såg han Signes skugga i
trappfönstret. Han spanade ett ögonblick ängsligt efter något
i moderns väsen, som kunde ge löften om barnet. Han
tänkte åter med ångest på hur litet han visste om henne.
De gingo ut i majkvällen.
Hon var tyst, nästan främmande tyckte han. Han
kunde inte fånga hennes blick.
De satte sig i en öde park. Stjärnorna hängde matta
och stora mellan kastanjernas svällande, tunga knoppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
