Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harald Wieselgren. En minnesruna af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under denna sin första redaktörstid bodde Harald
Wieselgren högst uppe i det ännu vid Mälartorget
kvarstående huset nedanför Aftonbladets då vid hörnet af
Munkhrogatan liggande hus, och hans ungkarlsvåning
låg vägg om vägg med det numera försvunna Lindska
huset, till hvars lika högt upp boende hyresgäster han var
gammal vän och bekant, och med bvilka han helt
studentikost plägade meddela sig genom mer eller mindre
diskreta bultningar i väggen inne i sitt arbetsrum. En
morgon, då jag kom upp till honom för att aflämna ett
utlofvadt manuskript och vi sutto och pratade vid hans
skrifbord, hördes plötsligt en lätt bultning i väggen från
andra sidan, och helt förvånad såg jag min vän redaktören
skynda sig upp från sin stol, taga några raska steg fram
till väggen där bokhyllan slutade, bulta tre slag i muren
och därpå helt muntert ropa: »god morron, hur står det
till», hvilket genast besvarades med ett: »mycket bra!
tack för i går!» uttaladt med en klar, fastän nu af muren
något dämpad kvinnoröst med en något främmande
brytning. Därpå bultade Harald Wieselgren en gång till, men
nu fyra slag i stället för tre, hvarpå han kom och
återtog sin plats vid bordet, med en min som på samma
gång var strålande glad, om också en smula brydd. Jag
låtsade naturligtvis om ingenting, där jag satt och ögnade
igenom en tidning, då han efter ett par ögonblick såg
på mig med en leende blick och sade: »Det är en be-
kant resande från Finland som bor därinne bos mina gamla
vänner, familjen B. och som jag brukar bälsa god morron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
