Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harald Wieselgren. En minnesruna af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pâ så där, just vid den här tiden.» Ett år därefter, när
jag i hans nya hem fick göra bekantskap med hans unga
hustru, Fanny Hjelt från Åbo, kände jag igen den klara
stämman med den främmande brytningen. Han hade då
nyss slutit sin unga lefnadslycka i sina armar, och ingen
som såg de båda makarna kunde tro annat än att ett
långt, harmoniskt samlif väntade dem, då plötsligt
sjukdomen kom och ryckte ifrån honom den unga makan,
lämnande honom ensam med sin späda son och sitt sköflade
hem. Det var hans lifs stora sorg, men han bar den som
en man, liksom han också längre fram i tiden bar den
mindre, att icke blifva utsedd till ledare för den
institution åt hvilken han ägnat det trägnaste och bästa af sin
offentliga verksamhet.
Sedan sonen vuxit upp och kommit ut i det
verksamma lif han valt till sin uppgift, var han ensam i
hemmet, men ban var därför icke ensam hvarken i sitt
arbete eller sin hvila. Varmt omhuldad af sina vänner, och
lika lifligt som alltid fästad vid sitt Idun, deltog han som
förr i det rörliga lifvet omkring honom, alltid villig att
lägga sitt ord i vågskålen, vare sig det gällde de
förtrycktas befrielse eller vännernas glädje. Man har sagt att han
slösade med sina krafter både i arbetets och vänskapens
tjänst, och det är ju möjligt, ja, till och med troligt att
så var; men det är heller icke lätt att sitta och räkna och
spara, när man är så rik på hjärtevärme och lifsglädje
som han. Var det ett fel att han ville dela med sig af
dessa sina skatter åt alla dem med hvilka han kom i be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
