Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harald Wieselgren. En minnesruna af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röring, så icke bör det felet klandras alltför bårdt af
dem som däraf borde äga oförgätliga minnen. Det säkra
är att Harald Wieselgren var i mångt och mycket en
enastående man i vår brådskande och feberaktiga tid; ännu
sedan hans kroppsliga hydda blifvit bräcklig och bruten,
lefde hans ande fortfarande ett rikt och själfmedvetet lif,
och han motsåg sitt slut med det jämnmod som kännetecknar
en i lifvets skola pröfvad man, hvilken sett kretsen omkring
sig alltmera glesna, och som emotser natten med den
vises lugn, därför att han verkat och fröjdats och lidit
under den dag som blifvit honom tilldelad och som var
honom för dyrbar och för ljus för att kastas bort på
likgiltighetens slummerbädd.
Och det är som en sådan man vi vilja minnas den
outtröttliga glädjespridaren i ungdomsgudinnans tjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
