Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandrare. Skizz af Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som stå för solen. Tungt hänga de ned, icke vid synranden
blott utan här midt öfver dig, sorgset djupa och hemska,
mörka upp-nedvända sjöar ... men deras toppar stiga
solbelysta ut i eterns blå. Ställ dig och se, ensam härute i
landskapet, rakt upp i den svartgrå molnsjön som seglar
öfver dig, medan ett kyligt drag sopar genom luften —
fattas du ej af svindel mera än inför en af grund, och
tycker du ej, att jordklotet ryckes undan dina fötter?
Eller fruktar du ej att plötsligt se din bild speglad i detta
himmelens hemska djup, din och hela landskapets? I en
skräckdröm kunde det ske.
Men åter följer din blick de hvita topparna, där
alp staplat sig öfver alp, och till sist ledes den ut igen
i det rena blå ...
–––––-Och ännu är det nära staden, kyrktornet
tecknar sig stort mot molnet i öster.
Längre bort — men låt oss taga en annan dag. I ljus
sommarfrid ligger längs med vägen den solbakade
utsiktsbacken, där man ser ned på gula rågfält, små, små kullar,
ett lågt granskogsbryn fjärran i söder — och allra borterst
en blå strimma, hafvet. Nu är staden litet fjärmare, men
dess röda tegeltak skönjas än under tornspirans hägn.
Längre ut. Tegeltaken försvinna, kyrktornet drager
sig tillbaka och är mycket mindre. Härute blir det
ödsligare och längre mellan husen; men alltjämt slingrar vägen
sitt grå band liksom till världens ände. Fälten breda sig
på dess bägge sidor, i något svårmodigare enslighet än
nyss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
