Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin. Essay af David Sprengel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ana det. Han trefvar efter sin typ, han kommer den
på spåren i novellen Konflikter i boken at samma
namn, och det blir starka ord, som lysa upp här och
hvar på en sida; han famnar den i den 1888
planlagda, 1889 till större delen skrifna Lifuets fiender,
och det blir en hel liten innerlig och darrande studie.
Läs om hjälten i den förra historien: »Han älskade
den syndiga, brokiga världen med ett hett
temperaments hela glöd. Han kunde rusa sig af ett skratt,
som han hört på gatan. Han kunde lefva vecktals på
en blick ägnad honom af en förbigående.» Unga blod,
du är för varmt, du glöder, det är icke så man
förbrukar sig, när man vill lefva! Din stora ifver, den
är en eld, i hvilken du skall brinna ned! Och genom
lifvets stoj, som fångar honom och uttröttar honom,
stiger då också för Otto Imhoff i den senare
berättelsen ett starkare och mera lockande och mera
förfärande brus, suset öfver vågorna i dödens flod, »den
långsamt rinnande, isklara Acheron». Och när han
går ned mot dess vatten, ler han, som ginge han hemåt.
Detta skulle då vara den unge Oscar Levertin...
Man vet, att han var bröstsjuk och tämligen
upp-gifven; hans debut var skisser från kurorter och
om lidande. Och dock är det, som en motsägelse,
något solidt och kraftigt hos denne tjuguåring ... Jag
frågade Levertin för några år sedan, om han alltid,
från början, tänkt sig sitt lif som det blifvit, med en
verksamhet som vetenskapsman och akademisk lärare;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
