Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin. Essay af David Sprengel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rivieran, Småmynt, Konflikter, hans kritiska och
polemiska uppsatser i 80-talets revyer och organ? Dessa
sidor ha icke stort värde som konst eller tanke; de
ha ett psykologiskt. Man hör genom dem en röst,
som är hög och ifrig. Man ser öfver dem ett par
ögon, som girigt insuga lifvet. Man anar bakom dem
en hjärna, som rastlöst bearbetar stoffet. Men rösten
har tonfall, som brytas, ögonen glänsa för starkt, det
är litet feber i hjärnan.
Allt det där är som skrifvet af en som skall dö
ung. Det är en snabbhet att göra sig hemmastadd
i tiden, kulturen, debatterna, som hos en som måste
skynda sig Det är en oförnuftig dristighet som
hos en som med ett leende kan säga sig, att han icke
behöfver frukta efterräkningar. Det är en hänförelse,
hvars högt slående låga låter en tro, att den nästa
ögonblick skall slockna.
Kamraterna ha ett tryggare grepp om ämnet, de
skrida till utförandet lugnt som de som veta, att de
begynt en lång bana, och som ge sig tid; han kastar
sig som öfver hela fältet, utan besinning. Och så är
det ändå, midt i alltsammans, en liten trött likgiltighet,
som liksom beredvilligt erkänner, att hvad han gör är
icke så mycket och att de andras kan vara bättre, en
liten hemsjukhet, som kan bli till leda vid det hela:
mitt rike är icke af denna världen.
En kallad, en af dem som utsetts att gå med den
första skörden — och som så småningom själf börjar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
