Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin. Essay af David Sprengel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt själsskildringen som essay Levertin ägnat sig; linjen
från Konflikter fortsätter öfver Lifvets fiender och en
serie uppsatser om franska författare, publicerade på
80-talet, till Diktare och drömmare. I studier som
de öfver Lucretius, Renan, Huysmans, Strindberg,
många andra, äldre och senare, offentliggjorda i
bokform eller icke, har han berättat oss om den
nya värld han fått, dess sorger och fröjder, dess
tvifvel och vissheter; och på ett sådant sätt, att man
alltid skall gå tillbaka till dem för att närma sig
människan, som skref dem.
Hvad man i dessa essayer beundrar är icke
det uppmärksamma, tåliga inträngandet i,
förbindandet och följandet af den serie rörelser, som
tillsammans bilda en människosjäl: det är, utom
konsten att i få, konkreta ord ge en rent yttre bild
af en diktare och ett verk, den storartade och
sköna belysningen af den enskilda rörelsen, visionen,
blixtskenet öfver den punkt där skildrarens och den
skildrades själar berört hvarandra, kastande dager
öfver bägge, men naturligtvis den säkraste öfver den
förra. Levertin har skrifvit en dikt om kvällens
första lykta, som »efter ljus ej tända än tycks vilsegånget
spana», på samma sätt, säger han, spejar han själf
efter bröders ansikten i mörkret: hela hans kritik får,
ej ofelbarhet, som för öfrigt icke existerar, men
storhet och skönhet af uttrycket med den sökande blicken
och åtbörden med den framsträckta handen; boken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
