Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin. Essay af David Sprengel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för hvilken han kände på ett annorlunda lidelsefullt
sätt än som är brukligt hos oss, blef för honom en
individ, med hvilken han talade, härigenom kom den
att lefva i hans artikel (någon gång också, när den
knappt lefde i verkligheten), men naturligtvis var det
ändock mest sig själf han biktade, sitt lif, sin värld,
sin dröm.
Det är på ett annat vis, Levertin, till uttryck
för sitt temperament, ombildar skildringen.
Människorna såsom bullrande, om sin egen betydenhet
öf-vertygade maskiner ha blifvit honom främmande (och,
då hans läggning icke tillåter honom att föra dem
in under komikens ljus, också närmast frånstötande),
de synas honom som knappt märkbara vibrationer i
den gränslösa rymden och den gränslösa tiden; redan
staden, där de bo, murarna, inom hvilka de andas,
tyckas lefva med ett.högre, mäktigare lif, det framfarnas
— och det framfarna är större än det nuvarande, ty
det har helt öfver sig glorian af ödet, förgängelsen. Han
sätter personerna i en omgifning af forntidslämning,
låter dem därefter glida tillbaka i planet och låter miljön
träda fram; det blir till en berättelse som Magistrarna i
österås, där en stads öden ge rymd omkring dess
invånare, gör dem till delar af något större, lefvande
med dettas lif; det blir till andra historier på en gång
moderna och gammaldags, där det som talar högst är
det som tiger, bohaget, det nedärfda, relikerna, minnet
af en död, som plötsligt sitter rak i stolen midt bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
