Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin. Essay af David Sprengel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanska sanningen för biafsikter var honom omöjligt,
ty det stred mot hans instinkter. Han var modern
människa: han betraktade icke historien såsom något
afslutadt och hade också fått lust att hålla ett öga på
de blad, hvilka äro under affattning Han var en
curieux och en månglärd: hans intresse sträckte sig öfver
alla tankens fält — och han var utan fördomar, ansåg
icke det ena området för mer än det andra. Han var
en som rest och kommit hem: hans bildning var
kosmopolitisk, men hans hjärta låg i det svenska.
Själfva hans typ hade blifvit uppfostrarens,
lärarens, den vises — sådan den bildade sig förr i världen
bland dem som lefvat och lidit, icke sådan den nu
oftast uppträder, med pretentioner och intyg, att den
vises sten förvärfvats, redan från ungdomen. Hans
typ var icke författarens! För hvarje författare
kommer det, har man sagt, en tid, då han icke läser
andra böcker än sina egna; Levertin begynte allt
mera endast läsa de andras. Och dock var han
helt igenom författaren, skalden! Hela hans väsen
var impregneradt af hans personliga umgänge med
dikten; när man såg honom, kunde man erinra sig
orden om mannen i gamla testamentet, som varit guden
nära: »hans ansiktes hud hade blifvit strålande däraf,
att han hade talat med honom». Han hade icke
poeternas ständiga, väl också nödvändiga egoism och
upptagenhet af sig själfva; men han hade bevarat allt det som
en riddare bevarade, när han gaf afkall på yärlden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
