Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äppelträdet. Berättelse af Amalia Fahlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vän. Hon påstår att hon bara känner vänskap för honom.
Men hon hade så svårt att vara ensam, och så längtade
hon efter ett barn; ungen var söt för resten.»
»Men, Herre Gud, talade hon om allt det där för
dig? Så ofinkänsligt 1 Och längta efter barn med en man,
som man inte älskar. Då är det väl bättre att ta ett
fosterbarn.»
»Ja, hör du, Heléne, det skulle du göra!»
Heléne ryckte till, som om hon ryst för en kall vindil.
»Aldrig!» sade hon kort.
»Ett barn, ett främmande barn i stället för mitt eget,
som togs ifrån mig,» tänkte hon. »Jag skulle inte kunna
älska det; bara tänka: det är inte Ludvigs.»
»Apropos barn,» fortsatte Lydia i en vefva, då Heléne
inte upptog hennes idé, utan så handlöst släppte den, »så
såg jag ett härligt litet barnhem i Tyskland. Strax
utanför staden. För så där ett tiotal barn, och mödrarna fingo
vara med och amma dem, om de ville, och på sin lediga
tid arbeta för hemmets räkning. Visade mödrarna sig
lättsinniga och likgiltiga för barnet, afskedades de, och man
behöll ungen. Jag skall skrifva om det däri Apropos
skrifva, har du läst Julius’ filosofiska utkast i ’Forskaren’?.,.»
Och Lydia fortsatte från det ena ämnet till det andra,
som när en ekorre hoppar från träd till träd. Då hon
gått på aftonen, var Heléne ordentligt trött, ehuru hon
mest blott lyssnat.
Månen göt sitt skimmer öfver trädgården. Heléne
tog på sig en sjal och gick dit ut. En stund vandrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
