Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äppelträdet. Berättelse af Amalia Fahlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så lyftes de åter, och deras hymn vidtog.
»Välsignad äfven du, o, fader!»
Och så med ens blef allt tyst och stilla. Så blixtrade
det till. Var det en ljungblixt? Nej, en yxa, förd mot
hennes rot.
Hon uppgaf ett högt rop och vaknade.
Hon satt där kvar under trädet. Månen belyste nu
blott en enda gren, som hängde ned framför hennes ögon.
Hon tog den, förde den till sina läppar och sade:
»Så må du huggas ned och brännas, och ur din aska
ljufva barnagestalter framväxa!»
Och midt bland nattens skuggor gick hon med
återvändande solsken i hjärtat till det lilla huset, som nu ej
längre skulle blifva hennes hem.
Hon skulle lämna den sista remsan hemjord bakom
sig och gå att möta de barnagestalter, som sträckte armarna
mot henne, deras mödrars mor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
