Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äppelträdet. Berättelse af Amalia Fahlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan att någonsin ha sett det, igenkänna detta leende, som
fyllde hennes hjärta med en onämnbar sällhet?
»O, du mitt älskade barn!» utropade hon.
Men hennes röst lät blott som ett sakta sus. Hon
ville sluta alla dessa hufvud till sitt hjärta, och i det
samma denna längtan vaknade hos henne, var det, som
om dessa tusen och detta enda barnahufvud lutat sig mot
hennes bröst.
Och så började den ljufvaste sång af en och dock
tusen klingande barnaröster.
»Välsignad vare du, o moder!
Välsignad du, våra mödrars mori»
Hur länge de sjöngo dessa ord, visste hon ej. Hon
undrade ej på dem, hon erfor blott en salig känsla vid
att lyssna.
Men plötsligt tystnade sången, och så sjöng med
späd men ljuf röst ett enda hufvud, det som låg närmast
hennes hjärta:
»Genom dig skola mina syskon välsignas!»
Och det blef åter tyst.
Då hördes ur jorden, i hvilken hon var rotfast, en
djup, manlig stämma:
»Välsignade vare våra efterkommande! Gå, du
mödrars mor, att föda dem!»
Hur bäfvade ej hennes hjärta vid denna röst! Och
barnahufvudena hade lyssnat, sänkta mot jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
