Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När julpsalmen brusar. Novell af Laura Fitinghoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i samma Guds hus, fast tokigare ändå, som det blir då en
själf är blind ocb dum ocb högfärdig, så en gäspar vettet
ur led och allihop kan se huru man i ovetenhet kan bära
sig åt.
Advent-söndagen syntes inte Brita Kajsa till i kyrkan.
Klockaren, som uppmanat döttrarna och storsångarna att
falla in vid första ton och dräpa hennes stämma, hade
ingenting för de ilskna triumferande blickar han sköt ifrån
sig upp emot sångläktaren, när han reste sig för Hosianna.
Inte heller de öfriga tre adventsöndagarna varsnades
Brita Kajsa på sångläktaren eller i kyrkan.
Men så på julmorgonen följde hon med den
inströmmande församlingen. Per Gullriks småjäntor, med nya
ylledukar om lyckoskinande anleten, gingo på ömse sidor
om henne och stucko hvar och en sin hand i den mjuka
granna hillermuff, som far gifvit Brita Kajsa i julgåfva.
Far själf nickade andäktigt, klarögd och med fast
sluten mun emot dem när han klef in i sin bänk på
karlsidan och de i den motsatta på kvinnfolkshållet.
Vidrik och lill-Brita, hvilka af en högst besynnerlig
slump råkade sammanträffa i mängden, logo och sågo på
hvarandra. Tittade förstulet på Brita Kajsa, som satt
bond-morvärdig, men som såg så mildögd ut bredvid barnen,
grann i hyn och frisk och ståtlig, så Vidrik för en flygande
stund kände sig betänksam.
Julljusen brunno. Klockaren stod upp i bänken, tog
upp: »Var hälsad sköna morgonstund.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
