Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När julpsalmen brusar. Novell af Laura Fitinghoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han hade otur hos kvinnfolket och att man just som
hölls tillbaka från honom: »Gäsp-Gullrik».
Innan han drog det namnet på sig, hade han varit
väl så eftersökt, han som Vidrik.
Se det var så att Gullrik, som hade särskilda anlag
till att kunna sofva, när han gaf sig tid till det, helst om
helgdagar, vid bönemöten och i kyrkan, att han som satt
framme i koret på fjärdingsmansplatsen gäspade ett tag så
där förbeiedande bakom hatten under predikstolspsalmen,
när menigheten satt riktigt uppmärksam och aktgifvande.
Och så grufligt tilltagen var den gäspen att käken
drogs ur led på Per Gullriksson, och han gapade hejdlöst
och hjälplöst där han satt främst på fjärdingsmansplatsen.
Han kunde ju inte bli sittande så och gapa, öfver hela
gudstjänsten. Kortaste vägen att undkomma var genom
sakristian. Men komma emot vördig prosten, på väg upp
till predikstolen, med det gapet! Med hatten för ansiktet
som om han gått i sorgeled, och hufvudet som i sörjande
nedböjdt, var det för honom att företaga det ändlösa
gatloppet ner öfver kyrkogången. Gubbarna vände bufvudena
åt sidan, så farligt ledt funno de allt detta vara.
Kvinnfolken gömde röda ansikten emot bänkkanten
framför. Nog funnos också de på ömse håll som fnittrade
ganska högt. Brita Kajsa, som satt med hans
tvåsmåjän-tor i byns bänk, var ibland dem som skämdes och det så
att hon inte tyckte sig vilja se åt’en längre.
Men nu satt hon bär på fällen i utdragssoffan och
grundade. Hade det inte burit lika tokigt till för henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
