Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hennes kärlek och hans, af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Baucis, och det var också under dessa idylliska namn,
som vi med våra vackraste familjeverser hyllade dem.
Namnen Johan Henrik och Anna Magdalena voro ju också
alldeles omöjliga att få in i versen.
Men detta papper, som föll ur det gamla syskrinet,
var skrifvet af mormor i hennes ungdom. Hon var
tjugu-ett år, då hon blef änka. Man hann gifta sig och bli
änka och gifta om sig, innan man var tjugutvå år, förr i
världen. Men så började man också lifvet tidigare än nu.
Mormor var sjutton år, då hon gifte sig med räntmästare
Kruse.
Jag vecklade mycket försiktigt upp det tunna
papperet, det ville alltjämt falla ihop i de gamla konstfullt
lagda vecken, och jag läste:
»Jag sitter och undrar hur det skulle kännas, om allt
vore, som det kunde ha varit, och om jag skulle råka
Johan Henrik 1 morgon eller i öfvermorgon sådan som
han väntar att råka mig. Jag ville byta med honom nu,
men inte sedan. Inte sedan han sett mig. Det blir allt
en sådan förskräcklig stund för honom. Jag säger till mig
själf hundrade gånger om dagen, alltsedan jag fått hans
bref: ’Du är afskräckande ful, Anna-Malena. Då han får
se dig, är det totalt slut med kärleken. Han tror, att
du alltjämt har din rosiga hy och ditt vackra utseende,
han vet ej, att du är spolierad af kopporna’ — — —
Hvar gång jag säger mig dessa svåra ord, måste jag
gå fram till spegeln och se efter.
Ja, det är en stor, stor skillnad! Ack, jag började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
