Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hennes kärlek och hans, af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af medlidande, därför att han tycker, att det är synd om
mig, därför att han vill stå vid sitt ord som hederlig karl.
Jag måste säga mig själf, upprepa det till leda, att
mig kan ingen man älska mera, och jag måste säga honom,
att jag vet detta lika väl som han, bättre än han. Om
han inte gör slut, måste jag göra det. Jag får inte tillåta,
att han uppoffrar sig. Jag är för stolt, jag måste vara
för stolt för att vilja bli hans hustru, då han gifter sig
med mig af medlidande och därför att han är en hederlig
karl, som inte vill bryta sitt ord. När jag tänker på att
jag skulle kunnat få denna lycka ogrumlad — att han i
denna stund tänker på mig som sin blifvande hustru och
att det aldrig, aldrig kan bli. — Jag tycker, att det är
så förfärligt synd om oss båda — men mest är det synd
om mig, därför att han inte älskar mig så, som jag älskar
honom.
Det är bättre att skrifva än att sitta sysslolös. Då
jag sitter med händerna i kors och sér ut öfver kanalen
med alla båtarna och undrar på om han skall komma
sjövägen hit från England eller om han kommer med skjuts
från Skåne, om han kommer i morgon eller först i
öfver-morgon, får jag sådana fåfängliga tankar. Jag gick nyss
fram till spegelbordet och stod där minst en halftimme
och försökte pudra mitt ansikte, så att det inte skulle
synas. Men det gick naturligtvis inte och jag torkade
bort allt pudret.
När jag fick hans bref i förrgårs, tänkte jag genast
på att jag kanske skulle försöka sminka mina kinder, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
