Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hennes kärlek och hans, af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vore i Johan Henriks ställe. Men jag vill ej för allt i
världen, att någon skulle ana, att han kommit hit för min
skuld, att han tänkte gifta sig med mig och bosätta sig
här i staden, men att han rest åter, därför att det var
honom omöjligt att kunna älska mig, sedan han sett mig.
Mitt hjärta bultar upproriskt. Det som är jag, är
ju alltjämt jag, i alla fall. Allt det, som han säger sig
älska hos mig mera än mitt täcka utseende, själens och
hjärtats egenskaper, det som gör mig olik alla andra
kvinnor för honom, det är ju kvar, det finns ju ännu. —
Och därtill har jag min stora kärlek till honom, min
be-pröfvade kärlek. Om han är den man jag älskar, måste
jag alltjämt vara densamma för honom. Om jag ej är det,
är han ej den mannen — — —
Jo, jo, det är han. Jag kommer alltid att älska
honom. För mig blir det detsamma. Men för honom.
Ingen kvinna, som blifvit ful, kan för en man vara
detsamma, som hon var, då hon var vacker eller då han
tyckte, att hon var vacker. Jag får inte göra mig några
illusioner. Inga, inga. Då han kommer in genom den
dörren och får se mig, är det slut. Men om han i alla
fall skulle be mig att bli sin hustru. Därpå har jag inte
tänkt. Jag har bara tänkt, då jag ser, att han inte älskar
mig mera, är det slut. Och det ser jag ögonblickligen,
innan han sagt ett ord.
Jag får tänka på det andra —–-
Om han ber mig att i alla fall bli hans hustru, då
måste jag lära mig förstå, lära mig fatta, att han gör det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
