Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hennes kärlek och hans, af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har kuskat från Ystad genom natt och dag. Jag har inte
sofvit på tretti timmar för att hinna hit så fort som
möjligt. Men jag skulle ha förberedt dig.»
»Säg det om igen.»
»Hvad skall jag säga om igen?»
»Det du sade nyss: Du är inte förändrad.»
Han släppte min hand och rusade upp. »Gud i
himlen, är du förändrad, älskar du mig inte mera?»
Jag tog hans hand och lade den mot mitt hjärta.
»Och det frågar du. — Känn efter – – – »
»Det slår mycket hårdt som ett litet förskräckt
fågelhjärta. Känn efter du, mitt hjärta slår också hårdt. Du
skrämde mig nyss. Jag förstod inte hvad du menade.
»Johan Henrik. Jag har haft kopporna.»
»Jaså,» svarade Johan Henrik. »Är det längesedan?»
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Jag gömmer detta papper i mitt syskrin. Jag har
inte hjärta att förstöra det.
Jag ville skrifva något här till slut, något så vackert
och så rörande och så tacksamt, som aldrig någonsin förut
blifvit skrifvet. Men jag kan inte. Jag kan bara höra
hur det klingar och sjunger och jublar inom mig, och jag
kan bara tacka Gud. —
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
