Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hennes kärlek och hans, af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall fråga honom, om han kommer ihåg, hvad vi talade
om därute i farstun, när han hjälpte mig på med pelissen.
Nej, nej, jag skall ju aldrig råka honom mera, aldrig mera,
aldrig mera.
Mitt hufvud värker, men hjärtevärken är ännu
svårare.
Solen skiner hett och här är kvaft.
Nu sätter jag på mig hatten och slöjan och går och
beställer skjutsen till i morgon bittida klockan sex.
Och sedan går jag hem och skrifver afskedsbrefvet.
Jag öppnade dörren, och jag föll i hans armar. Han
gaf mig ingen tid till besinning. Han ropade Ȋndtligen,
ändtligen!» och ban slöt mig i sin famn, och han kysste
mig utan hejd och uppehåll.
Så drog han mig hit in i rummet midt i solskenet
och han lyfte långsamt, högtidligt krusflorsslöjan från mitt
ansikte. »Jag vill se på dig, min älskade,» sade han.
Och han såg mig in i ögonen. Jag stod med båda
armarna om hans hals. Och jag hann inte tänka på något
annat än på den blicken ur de ögonen, innan han sade:
»Du är inte förändrad på dessa fem år. Du har
blifvit lite magrare, men du är inte förändrad!»
Golfvet gungade under mig, möblerna vaggade, det
svindlade för mina ögon.
Han kysste mig åter och åter, han smekte mina
kinder och han hviskade:
»Förlåt mig, jag har kommit för brådstörtadt. Jag
2. — Svea. 1908.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
