Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Brussa. Reseminnen af Mari Mihi. Med 4 bilder efter fotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De dödas fält äro alltid prydda med älsklingsträden,
de svarta pelarliknande cypresserna, hvilkas skuggor falla
skarpa som solvisare öfver detta besynnerliga schackbräde,
där alla pjäserna förefalla den ytlige betraktaren ungefär
likformiga. Skärskådar man dem en smula närmare,
upptäcker man emellertid rätt intressanta olikheter hos dessa
i marken neddrifna korta marmorstolpar, hvilka alla äro
försedda med språk ur Koranen, uthuggna med den
kalligrafiska sirlighet, som kännetecknar det arabiska
alfabetets skriftlärde. Det är monumentets krön, som
tillkännager kön och klass hos den jordade. Sålunda afslutas
en mans grafvård uppåt med en turban eller fez, en kvinnas
med ett bukettliknande ornament — varande detta den
största artighet man kan visa att likna henne vid markens
blomster. En grön tvärrand öfver turbanen betecknar en
emir (ättling af Profeten) eller en hadsji (Mekkapilgrim).
Är turbanen snedställd, är den, som här hvilar,
halshuggen. —
I Brussa slumra de gamla kaliferna, i morgonlandets
sköte, fjärran från det bråkiga och pockande Europa, där
de aldrig bort plantera sina standar med dess halfmåne i
nedan sådan den stod på himlen den heta majnatt, när
Konstantinopel föll. Präktiga turbéer (grafkapell) äro resta
öfver dem, alltifrån grundläggaren Osman al ghasi till den
med vår Erik af Pommern samtida Murad II.
Vissnad och kall sedan århundraden ligger Orkans
hand i någon af dessa grifter. Orkans hand! Pennan
kunde den inte föra, blott kroksabeln. Då man föreläde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
