Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Eugen. Essay af Harald Brising. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Parisvistelsen upphörde 1889, då prins Eugen hade
tre studier på världsutställningen. Hela tiden hade
han uppehållit sambandet med svensk natur genom
sina sommarresor till Skåne, där han vistades i
sällskap med Salmson. Nu kom turen till Norge, som
han besöker i olika repriser. Minnen från hans norska
tid hafva vi hans Månsken i Valders (1891) och Insjön
(s. å., Kristianias Nationalgalleri).
Vid denna tid (1891) började han blifva en
själf-ständig konstnär, ehuru alltjämt sökande efter
uttrycksmedlen. Granskar man hans taflor från detta år, t. ex.
Våren (afbildad i Svenska Landskap) eller pastellen
Sommarstämning i Konstakademien, så finner man
honom på den väg som är konstnärernas vanligaste och
bästa, detaljstudiernas. Formens problem tar hans
intresse i anspråk och med skälfvande känslighet
följer hans penna de unga björkarnas smäckra stammar
och knoppande fina kvistar. Naturens gränslösa
rikedom på former, markens hvälfning örternas blad,
trädens och buskarnas struktur, svårigheten att gifva
illusion, svårigheten i ytornas förmedling, allt detta
har redan ingifvit honom en känsla af resignation
inför omöjligheten att återgifva alla dessa under. Han
tvingas steg för steg att förfara alltmera summariskt,
men ännu känner han studieårens upptäckarglädje inför
detaljen, och låter med intresse sin spetsiga pensel
följa föremålens fina linjer i alla deras förgreningar.
En annan svårighet är att skildra rummet och
3. — Svea. 1908.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
