Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Eugen. Essay af Harald Brising. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupet. I Skogen (1892, Göteborgs Museum) har han
gjort ett försök. Tallskogens egendomliga stämning
beror på de höga nakna stammarna, som i sin brist
på förmedlande grenar gifva åt de enskilda träden ett
uttryck af ensamhet och slutenhet, men som också
komma dem att likna pelare i en gotisk kyrka. En
väsentligt bidragande orsak är emellertid vår känsla
af djup och utsträckning inåt, medvetandet att bakom
de synliga träden finnas kanske miltal af mörka och
tysta skogsmarker, med outforskade hemligheter. Att
uttrycka detta i en målning är hvad sedermera
Norrman försökt och lyckats. Prins Eugen har väsentligt
förenklat problemet genom att förflytta sig till skogens
utkant och låta oss skåda ett rödt sken längst inne
bland stammarna, hvilket bebådar en öppning mot fri
himmel. Det synes måhända mången vara en alltför
enkel lösning af frågan, det är kanske att rygga
tillbaka inför de alltför stora djupen och det kvarlämnar
den uppfattningen att konstnären vid denna tidpunkt
ännu icke var färdig med skogens gåta. Mörkret och
tystnaden verka på honom skrämmande, de hotfulla
jättarna komma med alltför hemska frågor och så flyr
han från skogsdjupet till skogsranden. Där skogen
glesnar (Solna 1892) ger vittnesbörd om konstnärens
behof af luft och ljus. Silhuetter af träd och
byggnader mot en aftonhimmel är ett motiv som han här
upptagit och till hvilket han ofta med kärlek
återvänder. Ensamheten är icke längre så djup, de enskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
