Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Eugen. Essay af Harald Brising. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som öka intrycket af nattens stillhet. Endast några
ftygande måsar äro vakna, medan Logårdens och
Strömparterrens popplar stå och drömma för sig själfva.
Tystnaden har insvept slottet, men fönsterrutorna blänka
som sömnlösa ögon i återglansen från himlen. Äfven
här i stillheten känner man tidens flykt och dagens
kommande herravälde och det annalkande ljudet af
tusen brådskande steg. Skada blott att taflan på sin
nuvarande plats kommit att hänga så nära golfvet att
åskådaren blir som en jätte inför en lekstuga. Det
är en målning som fordrar ett helt annat utrymme
för sina breda horisontallinjer än den lilla kortvägg som
nu har beståtts den, och äfven dess andliga innehåll skulle
vinna på att den sluppe ha betraktaren tätt inpå sig.
Under tiden fortsätter konstnären sina psykologiska
landskapsstudier. Det stilla vattnet (1901,
Nationalmuseum) är en af hans märkligaste dukar, särskildt genom
sin skildring af himlen. Det har föregått eller kommer
att föregå en strid uppe i luften, molnformationerna äro
söndertrasade och hela himlen är som vattrad med
åter-glans från aftonrodnaden. Därunder ligger det stilla
vattnet, omgifvet äf skog och äng, tyst och slutet, oberördt af
striden i atmosfären och trädens ängslan, men speglande
allt i sin blanka yta. Det är något af en konstnärssjäl
i denna insjö, som aldrig upprört några skrämmande
vågor, aldrig kräft några offer, men som trognare än
hafvet mäktar det kunnat spegla sin omgifning, tack vare
sitt lugn, både ovädersmoln som jaga genom luften och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
