Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Eugen. Essay af Harald Brising. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människor som lustvandra på stranden. Sådan är prins
Eugens konst, enkel och stilla, fjärran från färdevägen,
aldrig ropande på uppmärksamhet, men ett kärt mål
för dem som älska ensamheten och tystnaden.
Men liksom insjön ofta har underjordiska
källflöden af oanadt djup så har denna konst också haft
förmågan af föryngring och förnyelse. Redan
Nattmolnet (1901, Thielska galleriet) innebar en andlig
expansion med sin stora blick öfver vidderna och i
en teckning från denna tid som Höst ana vi något af de
enskilda trädens heroiska kamp mot kölden.
Sammansmältningen af dessa olika tendenser, af den stora
panoramabilden och detaljstudiet, se vi i den bekanta
monumentalmålningen i Norra Latinläroverket, kallad
Den ljusa natten, men i själfva verket
öfverensstäm-mande med en mindre tafla, som fått namnet
Skär-gårdslandskap från Tyresö. Återigen är det den
nordiska nocturnen med ljuset som glömt sig kvar öfver
sjöar och holmar. Men om vi jämföra med den några
år tidigare Sommarnatt så se vi att konstnären slagit
in på nya banor. Återigen har han blifvit mera
differentierad, han har upptäckt öfvergångar som förut
undgått honom och liksom lärt sig känna trädens
individuella känslor vid nattens inbrott. Därför tecknar
han åter de ensamma tallarnas profil mot
aftonhimlen och låter dem sålunda fylla en dubbel
uppgift, både som personliga representanter för skogen
och som kulisser med dekorativ och begränsande funk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
