Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Eugen. Essay af Harald Brising. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion. Liksom han förut vidgat synen från det mindre
till det större, så har han nu lärt sig känna det
allmängiltiga i det enskilda och har därmed trädt naturen
ännu ett steg närmare in på lifvet.
Med förnyad ifver har konstnären fortsatt studiet
af enskilda företeelser, genomträngd som han är af
en djupare känsla af deras betydelse. Från året 1902
hafva vi en hel rad af färglagda skizzer, de flesta från
den trakt som allt starkare tager honom fången och
där han två år senare skulle få sitt nya hem :
Djurgården. Varmare än han har ingen älskat dess säregna
stockholmska natur och öfverallt har hans
konstnärs-öga upptäckt nya ställen att beundra. Han har därvid
visat sig som en äkta son af mälarstaden, ty liksom
parisaren aldrig tröttnar på den idylliska Seinetrakten
utan ständigt finner nya skiftningar i dess diskreta
färger, så kan stockholmaren aldrig se sig mätt på
Djurgården. Landsortens oförstående förebråelse mot
honom att han icke äger någon fädernebygd tager
han med orubbligt jämnmod, i medvetande om att
ha växt upp i en natur som söker sin like, ty så
fattigt är icke något gatans barn att det icke har
lekstunder då det kan tumla om i en djurgårdsbacke.
Visserligen är det sanning i Heidenstams ord:
Hvem ärfver ej af sin hembygd drag?
Och den som lyss som liten slarf
till skogens dån får annat arf
än den som födts vid en gata.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>