Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Eugen. Essay af Harald Brising. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstå hvad det kunde ligga för uppriktig öfvertygelse
i den konstnärliga bekännelse som prins Eugen gaf
vid afslutningen af årets sommarkurser: Djurgården
är något af det bästa jag vet.
Nu har prins Eugen fått sitt hem på Djurgården,
och ett hem som med heder kunde bevaras genom
tiderna som ett monument öfver svensk konstsmak.
På en terrass,* hvars urnor med röda pelargonier glädja
ögat med sin friska färg och i hörnet af hvilken står
ett litet lusthus i form af ett tempel, höjer sig den
hvita byggnaden, beskyddad af den bevingade
segergudinnan, en bronsafgjutning af ett af den grekiska
skulpturens vackraste verk, Nike från Samothrake.
Därinne har han samlat några bland de utsöktaste
alstren af svensk konst, Josephsons Strömkarlen,
infattad i hvitt, som ytterligare framhäfver dess gnistrande
färg, och i hörnrummet studier af Carl Larson med
kolorit för finsmakare, såsom en liten pariserskizz i
rosa och olivgrönt. Dessutom arbeten af Zorn, Björck,
Bergh m. fl., valda af en kännare som vet att finna
det bästa, och slutligen taflor af ägaren själf, placerade
på ett sätt som låter deras stora dekorativa egenskaper
komma till sin rätt. Det är icke något museum, utan
ett hem och att det icke heller är någon tillflyktsort
för en världsfrämmande esteticism, därför borga
ägarens sociala intressen och frisinne, som låta honom
samla tidskrifter af alla färger på sitt bord, i ett
slags politisk målarglädje Det förvånande är att
han i den ställning som han intager trots distra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
