Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Eugen. Essay af Harald Brising. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herande etikettsfrågor och representativa skyldigheter
verkligen haft tid till den andliga fördjupning som
gjort honom till en betydande konstnär.
När skymningen faller öfver Valdemarsudde och
eftermiddagens guldgula dagrar börja färgas i violett
och purpur, när fönsterrutorna på Saltsjökvarn glimma
som eldar och Stockholms lyktor börja tändas på
afstånd som irrbloss, då sitter där kanske stundom en
ensam man i ett grekiskt tempel och tänker. Han
känner denna tafla som han känner en gammal vän,
han har sett den i alla belysningar, i vinterns snöskrud
och sommarens grönska, men när han från sitt lilla
Akropolis blickar ned på reflexerna i vattnet eller
upp till molnen som lysa i aftonrodnaden, då
förnimmer han på nytt den ödmjukhet inför naturen
som är hvarje äkta konstnärs adelsmärke. Och när
han vänder ögat mot segergudinnan, som med sina
brutna vingar förgäfves söker lyfta sig från marken,
då tyckes hon honom kanske som en bild af konstens
eviga sträfvan efter fullkomlighet, som aldrig uppnås.
Men liksom gudinnan aldrig förtröttas i sin sträfvan
mot höjden, så kan aldrig konstnären upphöra att
söka aflocka naturen konstens hemligheter, ty det är
hon allena som besitter dem, det har redan Albrecht
Durer sagt oss moderna människor: »Denn wahrhaftig
steckt die Kunst in der Natur, wer sie heraus kann
reissen, der hat sie.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
