Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Källnymfen. Dikt af K. G. Ossian-Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon stod där, det var ej en hägring,
hon stod där bland alarnas snår:
jag skönjde så grant hennes fägring
och liljkransen om hennes hår —
upp sprang jag, fram flög jag bland blocken
slikt villebråd dugde att ha,
och efter mig fladdrade rocken,
och västen dröp våt — „hahaha!”
Jag pustade. Sken ej en haka?
Två läppar? fem fingrar? hvasa?
Jag trafvade fram och tillbaka
emellan „haha” ocb „haha”.
Jag satte mig trött på en tufva.
„Kom,” klang det, „kom, nyp mig, kom, ta,”
från en mun som en rönnbärsröd drufva,
och en hals som en hinds — „hahaha!”
Fram flög jag med undran och bäfvan,
med barm och med solhett begär,
men, pytt fick jag lön för min sträfvan,
ty än var hon här och än där,
än småsjöng det borta i brynen —
„haha” — och „haha” — och „haha” —
och än fick jag midt upp i synen
ett klingande klart hahaha.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
